Frisörbesök i fredags. Det är alltid samma sak. Som andra människor klagar på tandläkarbesök klagar jag på frisörbesök.
Entrén var storslagen, jag lyckades ta mig in genom dörren utan att välta eller ha sönder minsta lilla ting. Jag log, sade hej, var trevlig och satte mig i en stol för att vänta på att min frisör skulle bli färdig med sin pågående kund - det skulle dröja och hon ursäktade sig. Den konsumtionen av Se & hör och Året runt kan inte vara hälsosam någonstans, jag är inte intresserad av hur Linda Isacsson vill ha sitt bröllop men det känns mer normalklingande att läsa en tidning än att sitta och stirra på sin egen nuna i en spegel.
Så småningom hoppar frisören på mig och drar en snöra runt min hals ("för att skydda kläderna") och började därefter slita i mitt hår (som jag för övrigt i all panik kvällen före gjort en inpackning på - för att kunna svara "ja" på frågan om jag gör regelbundna sådana - "alltid dagen före jag ska till er, två gånger om året dvs."). Hon frågar hur jag vill ha håret, jag svarar att hon gärna får ta bort det slitna (läs: de fyrkluvna hårtopparna), hon måttar mer än 10 centimeter.
Hon börjar klippa och som vanligt fungerar inte min kommunikation. Jag har inget gemensamt med en 20 år äldre frisör, tyvärr, och det gör det svårt att fördriva tiden med prat. "Jaha, har ni fullt upp nu med balen?" "Nej, de flesta vill ju ha lockar och det kan de göra själva" "Jaha..." Kul, ett samtalsämne avklarat.
"Du har fina hårstrån". Va?! Vad svarar man på det? Vad menar hon för det första? Är det något slags komplimang eller menar hon storleksmässigt? Jag analyserade det som en kommentar om storlek, men inte hjälpte det mig när jag skulle ge ett svar på det. Det fick bli ett leende.
Ännu ett problem med frisörer är dessa speglar, inte nog med att belysningen avslöjar varenda ovälkommen del i ansiktet på en, det innebär att jag måste komma till insikt om att mitt grimaserande är en oerhört stor del av min kommunikation med människor i min omgivning.
"Ska jag föna håret på dig?" Nej, svarar jag och kommenterar regnet utanför. Utan att ha lyssnat på mig kör hon in värmen i hårbotten på mig. Det konstanta nedskvättande som haft håret som destination men hamnat i ansiktet på mig, gjordes dock inget emot.
Hon tipsade mig också om en minimal flaska vars innehåll skulle vara jättebra för mina hårtoppar, i all hast kommer jag på den smarta kommentaren "ja, det kan jag skicka in mamma för att köpa någon dag" för ack, vad mina aningar besannades. Flaskan som hade storlek: obefintlig kostade 179 kronor. Jag kommer alltså inte skicka min mamma, det får finnas gränser för vad jag gör åt mitt hår. Det är dött i vilket fall som helst.
Nej, men det här med frisörer är väl inte min grej, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar